Korsnäströjan har bevarats i sin ursprungliga form i närmare 170 år och intresset för tröjan lever vidare. I handarbetskretsar världen över uppskattas denna unika hantverksform som kombinerar både stickning och virkning. Tröjan är inte bara en hyllning till de två teknikerna utan även ett praktexempel på det handgjorda eftersom det inte går att göra en Korsnäströja på maskin.
På hembygdsmuseét i Korsnäs gör man allt för att hålla traditionerna vid liv. Här kan man få se något så unikt som tre personer som stickar på samma tröja. Så kunde det nämligen gå till innan rundstickorna fanns. Då kunde man hjälpas åt med de stickade partierna på det här sättet. Alla damer som förevisade hur det kunde gå till förr i världen är dock eniga om att det är betydligt lättare att sticka ensam med en modern rundsticka. Enligt tradition stickar den skickligaste prickvarvet medan de två andra stickar naturvitt. Det gäller det att ha bra samarbetsförmåga och jämnt tempo. De virkade delarna kunde man få hjälp med av en virkningsexpert i byn. Idag kan man säga att den personen är Gun-Britt Stenberg som antagligen innehar världsrekordet i flest egengjorda Korsnäströjor med 45 tröjor och en korsnäsklänning på meritlistan.
Att göra en Korsnäströja är ett mycket tidsdrygt arbete. Det tar en timme att virka ett mönstervarv runt tröjan, om man är skicklig. Man använder ett tunt 2- eller 3-trådigt yllegarn och stickor nr 2 och virknål nr 1,75 eller 2.
Även om tröjorna kan ha sina individuella små skillnader finns det en klar och tydlig enhetlighet. Det som gör en tröja till en Korsnäströja. Både ärmar och bål är virkade både upptill och nertill. De virkade partierna har röd botten med mönster i främst gult och grönt men även blått, lila och rosa kan förekomma. De virkade mönstren är många olika storlekars blommor, geometriska former, slingor, timglas eller de speciella dansande flickorna. De virkade partierna virkas med så kallad pälsbältesteknik. Det betyder att man virkar fasta maskor med nedtag i den bakre maskbågarna i varvet under. Varvets alla färger löper med under virkningen så att de trådar som inte används döljs av den man virkar med. Det här betyder att även baksidan blir snygg och inga trådar lämnas hängande.
Mittpartierna på ärmar och kropp är stickade med naturvit botten och prickar i rött och grönt eller rött och blått. Prickvarven varvas med två vita varv mellan varje färgrand. Det förekommer även en del mönsterstickning på de stickade partierna men i huvudsak är det mest mönster på de virkade delarna.
I början var det främst välbärgade män och viktiga personer i samhället som fick sig en Korsnäströja. Sedan blev tröjan en populär fest- och kyrkklädsel för män och senast vid giftermålet borde varje man ha denna festtröja i sin ägo i enlighet med den tradition som föddes i slutet av 1800-talet.
De första varianterna hade en kantig halsringning som gjorde att tröjan kunde användas båda vägar och på så sätt slitas jämnt. Sedan när det blev mer allmänt att även kvinnor hade en Korsnäströja så gjorde man den öppen med knäppning framtill eftersom det ansågs mer praktiskt.
Läs mer om Korsnäströjan i "Korsnäströjor förr och nu" av Gretel Dahlberg 1987 eller i "Lankapaitoja ja muita asusteita" av Luutonen, Bäckman och Bäckman 2016.