På 1700-talet fanns det en smed i varje by, men idag kan en bra smed vara svår att hitta. I konstkvarteren i hjärtat av Joensuu hittar man till och med två smeder i samma ateljé, nämligen Sami Hyvärinen och Mikko Nousiainen. De bestämde sig för 10 år sedan att bli sin egen lyckas smed och fortfarande lyckas de leva på sitt hantverk.
Det hörs långa vägar var deras smedja ligger. Det är bara att följa ljudet av en hammare som slår mot järn. Längs väggarna ser man större och mindre föremål som har blivit till i smedjan. Det är allt från grindar och takdekorationer till krokar, ljusstakar och prydnadssaker. Strömsös Jonathan Granbacka besöker dem för att få hjälp med att smida en adventsljusstake.
Det är många skeden innan en fyrkantig järnstång blir en lövformad ljushållare. Med jämna mellanrum måste stången värmas i den 1500-gradiga ässjan. Ifall järnet är för svalt finns det risk för att det bryts. Allt arbete behövs inte göras för hand. En maskinell hammare gör grovjobbet. Den kräver ändå precision. Styrkan på hammarslagen bestäms av trycket på fotpedalen. Det mesta av smidet görs ändå för hand.
Jonathans ljusstake i gjutjärn. YLE/StrömsöMan kan undra hur det är möjligt att leva på traditionellt smide när det finns så mycket billigt industriellt smide i affärerna. Skillnaden kan ligga i kvalitén. Ett gott smide håller från en generation till en annan. För det andra har handsmidet ett personligt uttryck. Man kan se vem som är konstnären bakom hantverket.
Ytbehandlingen är viktig för att inte järnet ska rosta. Tjära och linolja fungerar bra, men det tar länge innan det torkar och kan kännas kladdigt. En traditionell ytbehandling för inomhusbruk är att man doppar föremålet i olja och bränner bort den i ässjan. Järnet blir svart och det kladdar inte. Grindar och föremål för utomhusbruk behandlas med het zink och målas med pulverfärg och hettas upp i ugn till 200 grader.
Elisabeth Morney