Dofter kan påverka känslor, skapa associationer och väcka gamla minnen till liv. Man kan också använda dofter för att påverka sin sinnesstämning, t ex om man vill bli avslappnad eller fokuserad. Ett trevligt sätt att använda dofter i hemmet är att blanda till egen rökelse.
Rökelse används världen runt i kyrkor, tempel och helgedomar för att skapa stämning. På sina håll använder man rökelsen som ett sätt att kommunicera med gudarna, man sänder upp sina böner med röken eller offrar rökelse för att få sin bön hörd.
I Mellanöstern och Indien använder man också rökelse för att parfymera kroppen, kläderna och rum. Där är det populärt med starka dofter som sandelträ, patchouli och ros.
Basen i en rökelseblandning är olika sorters harts, alltså stelnad och väldoftande kåda. Bland de vanligaste är myrra, som är populärt i Mellanöstern och doftar lite som saffran. I Sydamerika är copal vanligast och i Indien använder man bensoeharts som doftar varmt och lite vanilj. Den harts som är vanligast i Europa är olibanumharts, eller frankinsence som det också heter. Det är kåda från olibanumträdet som doftar starkt och gott och används som rökelse i katolska kyrkor.
Man kan använda vilken man vill av de här hartserna men för oss här i norr gäller mer att man använder den man råkar få tag på. Ett tips är att leta i orientaliska butiker och på internet. Hittar man inget harts i någon butik går det också bra att gå ut i skogen och plocka stelnad tallkåda istället. Hartserna är viktiga i blandningen för att de glöder bra och länge. De har dessutom en kraftigare doft än till exempel barr eller kronblad från en växt.
Sedan tillsätter man andra växtdelar som doftar gott som olika kryddor, rosenblad, lavendel, enbär och rosmarin. Det är viktigt att finfördela växterna. Ett bra tips är att börja med de torraste och mjukaste, som rosenblad och rosmarin. Sedan tar man torkade bär och sist hartserna, eftersom de lätt klibbar fast i morteln.
Det här är den enklaste formen av rökelse. Man lägger lite av pulvret på ett glödande kol. Det finns speciella kolbriketter som är till för att bränna rökelse eller ha i en vattenpipa, men vanligt grillkol går lika bra. Om man vill kan man finfördela rökelsen lite till och baka ihop den med olika bindemedel till en liten kon eller pinne, men jag tycker att det funkar bra så här.
Recept - skogsrökelse
Till mitt rökelserecept har jag valt mestadels växter från nordliga breddgrader som brukar väcka positiva doftassociationer. Rökelsen doftar friskt som skog och ger associationer av värme och hemtrevnad. Likt en sofistikerad stockbrasa.
Det här behöver du:
- 2 msk torkad rosmarin
- 2 msk torkade enbär
- 1 msk olibanumharts/frankinsence (eller torr tallkåda ifall du inte hittar olibanum)
- mortel
- kolbriketter avsedda för vattenpipor, eller vanligt grillkol
Så här gör du:
- Börja med att mortla rosmarinen till ett pulver. Lägg i en skål.
- Stöt sönder enbären så fint som möjligt i morteln. Lägg i rosmarinskålen.
- Stöt sönder olibanumhartset till ett fint pulver.
- Blanda alltihop ordentligt och låt det gärna stå någon dag så att dofterna får gifta sig med varandra.
- När du ska använda rökelsen: Tänd en kolbrikett och lägg i en värmetålig skål, gärna på en bädd av sand som skyddar skålen från värmen. Strö över lite av rökelsepulvret. Du kan också slänga en nypa i öppna spisen eller på bastukaminen.