När Emil blev instängd i snickarboden i Lönneberga täljde han gubbar och gummor i trä. Det blev en fin och framförallt stor samling eftersom Emils dagar gick ut på att göra hyss och Emils pappas att låsa in Emil i snickarboden.
Att slöjda handlar mycket om tid och rum. Emil hade mycket (ofrivillig) tid i snickarboden och den fick han att gå genom att tälja.
För de flesta av oss handlar det om att hitta tid för sin hobby. Förutom tid behöver man också ett utrymme. Förr grejade gummorna och gubbarna med alla möjliga hantverk inne i sina stugor. Stugköket var det varmaste och mest upplysta stället och det var där man tillverkade saker tillsammans under vinterhalvåret. Hemmen var grövre förr, ytor och material tålde mer slitage och människorna var vana med det.
Nu är hemmen vita och fina och man kan knappt skära en liten fisk på ett skärbrede utan att köket går sönder. Om det skall bli något snickrande i framtiden får vi tänka över dethär när vi planerar hus. Det skulle vara bra med lite grövre hem eller åtminstone ett grovt rum, så att man varken behöver bli instängd eller utestängd för att kunna slöjda lite.
Täljtips
- Det första är att ha vassa verktyg, täljandet blir lättare och mindre farligt.
- Björk, al och lönn är bra träslag att tälja i. Dom har en jämn struktur och det är lätt att hitta kvistfria partier i dessa träslag
- Det är mycket lättare att tälja i fuktigt virke än i torrt virke.
- När du är klar skall det som du täljt torka långsamt för att inte spricka. Ett bra sätt är t.ex. att fylla ett ämbare med träspån och låta "grisen" torka i det. På dethär sättet sker fuktvandringen ur trästycket långsamt och då spricker det inte så lätt.