
Möbler från 50- och 60-talet är egentligen ganska välgjorda. Det var en tid när man fortfarande använde massivt trä som stomme i skåp, bord och andra möbler, en tid innan spånskivan.
Trästommarna var ofta fanerade med teak, ek eller ask. Dessutom var faneren ofta betsad i en mörkbrun nyans som gör att möbler från den här tiden kan se lite dystra ut.
Efter många år av flyttande hit och dit brukar fanerytan på möblerna vara i dåligt skick. Lacket som användes på den tiden, ofta ett cellulosalack, är också känsligt för vatten, värme och alkohol. Om man har en fin möbel och gillar träytan så går det att fanera om den, men målfärg är det snabbaste sättet att fräscha upp möbeln.
Skavanker kan spacklas, slipas och cellulosalackytan fixeras lätt med grundfärg. Vid första strykningen färgar lacket av sig och en vit grundfärg blir lite brunaktig, men efter två lager av grundfärg kan man måla på den slutliga färgen med gott resultat.
Det finns mycket möbler från just 50- och 60-talen som säljs billigt på loppisar och jag tycker att man kan vara ganska radikal i sin renovering. Mitt skåp hade onödigt många små lådor och ett öppet opraktiskt utrymme i mitten. Jag sågade bort två lådor och gjorde en ny dörr.
För att få en ny yta på skåpet limmade jag fyrkantiga träklossar av olika tjocklek på dörr och lådor. Jag radade ut dem på ytan utan att tänka på någon rytm eller ordning. Huvudsaken var att få en skillnad mellan upphöjda och platta partier.
Vitt är kanske inte den piggaste av färgerna men den fungerar klart bäst om man vill få fram ett skuggspel mellan klossarna.